onsdag 29 maj 2013

Fibromyalgi

I måndags var jag på utvärdering på smärtmedicinska kliniken/ rehabhuset.
Och tyvärr så konstaterades att jag har Fibromyalgi.
Mamma, moster och mormor har det så jag har sett hur det påverkar de. Men jag har även sett att de kan leva sina liv nästan som vanligt. Så jag har förebilder. Bra sådana.
Men just nu känns det lite hopplöst.
Jag har haft huvud- och nackvärk i 1 år, 7 månader och 10 dagar.
Sedan en operation, därför vet jag exakt.
Jag kommer inte ihåg hur det känns att inte ha ont. Jag har helt glömt bort den känslan.
Så diagnosen nu...
Min första tanke var "Jag är inte ens 24 och jag kommer aldrig mer få känna hur det känns att inte ha ont".
Jag kommer att lära mig att leva med det. Jag kommer lära mig hur jag ska göra och vad som ger mer smärta och vad jag kan göra istället. Jag kommer att gå en 5veckors kurs i smärthantering på rehab.
Men det kommer att vara tufft, jag kommer att göra fel och det kommer att ta tid.
Jag har redan fått tips från facebookgrupper, från de som virkar och själv har diagnosen och jag har fått mycket som jag ska testa. Jag kommer att testa att göra egna handtag till virknålar så att greppet är bättre, jag kommer att schemalägga virkning och vilande och jag har fått övningar för händer och fingrar så att jag kanske inte får så stora problem efter virkning.
Och nu vet jag varför cirkelvästen var så tuff på mina händer, varför jag hade så ont i fingrarna efter bara några maskor och varför jag inte kan hålla fast virknålen ibland.
Jag har en anledning till mycket som jag har funderat på och upptäckt på sistone.

Om ni vill veta mer så finns den här sidan
Där är jag inne och tittar runt.
Har ni tips till mig eller vet sidor/böcker som jag kan läsa så snälla, skriv och berätta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar