fredag 20 december 2013

Att känna sig otillräcklig

Jag var jättepeppad för årets jul tidigt. Redan i somras införskaffade jag de första julklapparna och planerade majoriteten av de. I år bestämde jag mig för att satsa mer på handgjort och hemgjort än tidiga jular och timmarna jag suttit med garn,tyg,filt eller framför en gryta i köket är många.
Men så kom MS.
Injektionerna som gör mig trött,sliten och febrig.
Jag fick arbeta med halva veckor, då jag inte visste hur jag skulle må efter sprutan så kunde jag inte planera eller riktigt räkna med de dagarna.
Jag fick planera vecka för vecka vad som skulle göras, och lämna mycket till senare veckor.
Jag fick prioritera. Och prioritera bort det jag egentligen ville för att hinna med det jag inte vill vara utan.
Julklappar stod överst.
Jag vill ge, även fast en del säger att jag inte behöver eller att de inte vill ha något.
Julen är givmildhet och gemenskap och det vill jag följa.
Att baka kleneter med farmor var ett måste. För mig är det julkakan nummer ett och även fast jag inte äter många, så måste de finnas där.
Dessutom är själva baket en trevlig omväxling då det görs tillsammans med farmor med mycket prat, traditionsdiskuterande och ett minne att bevara. Att ta en dag helt åt farmor, åt bakning och att umgås.
Ett plus var ju att vi dessutom hann med två sorters tyska kakor.
Julkorten skrev jag i mitten av November.
Så att jag inte glömde och så att jag hade det gjort.
I år skickade jag även med ett origami-hjärta med alla kort och de skulle vikas i lugn och ro så att de inte såg ut som en trafikolycka. Men efter en fyra-fem stycken så gick det bättre.
Jag köpte jultidningar och bläddrade i de på kvällarna. Drömde och planerade.

Sedan var det helt plötsligt december. Första advent.
Och jag hade mycket kvar.

De sista julklapparna slogs in. Julkorten lackades. Chokladkalender inköptes.
Till andra advent fick jag upp adventsstakarna och lite julpynt. Kransen på dörren. Nikolaus.
Jag gjorde en Julbok med recept,pyssel och traditioner för framtida jular.
Jag bakade och gjorde första satsen fudge.
Skumtomtefudge en vecka senare.

Och sedan blev det helt plötsligt den 18e december.

Och jag kände mig orolig.
Orolig över om julklapparna var tillräckligt.
Tillräckligt bra. Tillräckligt fina. Tillräckligt mycket.
Om jag hade pyntat tillräckligt.
Fanns julstämningen där?
Hade jag sett tillräckligt många julfilmer?
Nej. Jag hade bara sett en.

Orolig över att jag inte hunnit med att baka det jag tänkte. Orolig över att jag kanske inte skulle hinna.
Jag startade med en sats saffransfudge direkt.
Och läste fel i receptet och hällde i choklad.
Efter två dygn i kylen så har smeten fortfarande inte stelnat.

Igår gjorde jag en ny saffransfudge. Och en sats pepparkaksfudge.
Och insåg att jag inte gjort saffransbiscottin som är så god. Eller brända mandlar. Eller kanelkäppar.
Inte heller har jag gjort pepparkakor, saffransbullar, saffranssnäckor eller vörtbröd.

Men dagen tog slut, jag tog min spruta och gick och la mig.
Idag vaknade jag upp med frossa och ledsmärta.
Bara att koka gröt kändes som för mycket och jag fick ta fram en stol att luta mig mot.
Jag åt, gick ut med Benzon och gick och la mig igen.

Jag hade så höga tankar för julen. Mängder av planer och ideér.
Det blev inte så.
Jag kände mig besviken. Jag kände mig otillräcklig.

Men när jag gick upp igen så såg jag adventsstakarna i fönstret. Den på bordet som ser precis likadan ut som förra året då jag lade ner den dekorerad efter julen. Jag såg julklappshögen. Glöggen jag köpt. Julkorten på dörren. Benzon som låg på sin plats och tittade på mig.

Och jag tänkte.
Julen kommer inte gå under bara för det här. Julen hänger inte på vad jag har hunnit prestera eller hur mycket jag tar med mig. Julen är inte förstörd om man köper saffransbullar och vörtbröd istället för att baka de.
Jag har tre sorters kakor och fyra sorters fudge i frysen.
Jag har julklappar inslagna och nerlagda i en säck.
Julkorten är skickade och jag har börjat få hem julkort.
Jag firar inte jul hemma, så varför ska jag stressa för att pynta upp lägenheten?
Jag ska egentligen inte ha med mig något mer än mig själv och julklapparna. Allt jag har gjort är egentligen en bonus.

Så jag gjorde lunch och satte mig framför en julfilm. "Musses Jul i Ankeborg" som jag köpte när jag bodde i Göteborg och som jag sett varje jul sedan dess.
Sedan blev det en promenad med Benzon och nu ska jag göra en kopp te, krypa upp i soffan med en filt och se en film till.
Jag mår inte bra idag. Och då är det okej att inte stå i köket.
Imorgon är en annan dag och om jag mår bättre så blir det kanske de där biscottin. Och om inte så är det okej det med.

Jag vill inte ha en jul med stress. Det räcker att vi far runt i halva Skåne på julafton. varför ska jag stressa redan nu?

Julen är gemenskap. Familj. Vänner. Kärlek.
Inte stress eller oro.
Umgås. Skratta. Lek. Se en film eller gå en promenad.
Julen blir bra ändå.
Och det kommer alltid fler.

2 kommentarer:

  1. Du är mer än tillräckligt! Tack för detta inlägg! Precis vad jag behövde i julstressen!
    Har du möjligtvis recept på biscottin? Jag har aldrig lyckats med de och blev sugen när du skrev om det.
    God jul på dig
    Kram från Ingrid i Småland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ingrid! Tack för din kommentar! Jag hoppas att inlägget hjälper någon därute med samma problem som jag. Jag bakade biscottin idag och ska skriva ner receptet och lägga upp det. Kommer antagligen inte förrän imorgon men det finns ju fortfarande tid att baka de.
      God jul till dig med :)

      Radera