torsdag 26 december 2013

Jul del 1 : Det oplanerade

För ungefär en månad sedan märkte jag att jag tappade känseln i tårna på vänster fot.
Därav alla snubblingar och episoden med nålen som gick igenom tån innan jag såg den.

Den 18e var domningskänslan i hela foten och en bra bit upp på vaden.

21e så kändes det som att jag hade en klumpfot. Jag släpade vänster fot efter mig och skrapade emot allting.

23e så började vänster ben vika sig helt utan förvarning. Jag föll pladask och kom inte upp själv då vänsterben lika gärna hade kunnat vara ett marionettben. Det hängde och dinglade och kunde knappt styras på ett par minuter.

24e så fick pappa mig att ringa 1177. Sköterskan sa att jag skulle åka in. Akuten sa att jag skulle in och den uppringda neurologen beordrade in mig. Så istället för mysig julfrukost/födelsedagsfirande följt av en lugn lunch och paketöppning, blev det nästan 9 timmar på akuten och neurologen.
Antagligen ett nytt skov med styrkebortfall utöver det känselbortfall jag haft sedan påskas, visst det flyttar sig men sedan veckan innan påsk har jag inte haft en dag då jag haft känsel i hela kroppen.
3dagars kortisonbehandling, MR på fredag, rullstol och officiellt inskriven på avdelning men med permission över kvällar och nätter.
Vi kom ut från sjukhuset strax efter 18 och sedan fick det bli hastigt julfirande innan sänggående för att vara tillbaka på avdelningen morgonen efter.

25e var det in på behandling och sedan vänta runt två timmar för ronden, som tog ungefär 3 minuter och inte gav något nytt. Sedan sen jullunch, följt av en timmes vila då jag höll på att somna vid matbordet.
Konstigt, förra rundan kortison var jag helspeedad och nu är jag så trött, så trött.
Juldagsmiddag med pappas sida av släkten och kalkonmiddag.

Idag in för tredje och sista dosen kortison. Kanylen sattes jättebra och hade bra flöde så den fick sitta i tills imorgon då det görs MR med kontrast, då de ändå behöver en kanyl.

Så jag har ett åbäke till rullstol.
Ett fult, klarblått plastband som förstör alla fina julkläder.
Och nu vänsterhand lindat för att skydda kanylen som ska sitta tills imorgon.
Jag kan halta fram, men behöver ha stöd om vänster ben viker sig.
Jag ramlar inte lika ofta då det börjar skaka i knäet när styrkan försvinner, vilket ger mig en chans att lägga över vikten på högersida och undvika att det viker sig helt.

Vilken jul detta blev......


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar