fredag 9 maj 2014

Slut på smärtrehab


Under uppstartsfasen för en 7-8 veckor sedan tvekade jag mycket över om jag ens skulle gå kursen.
Vi är så olika.
Vi har bara smärtan gemensamt.
Det är så flummigt att sitta i en halvcirkel och prata om sina problem. 
De första dagarna så hade jag inställningen att jag mer eller mindre fick lida mig genom de här 5 veckorna, för att jag kanske skulle lära mig något och för att det skulle se dumt ut i min journal om jag tackade nej.

Idag grät jag för att det tog slut.

Långvarig smärta kommer inte ensam utan har med sig en hel uppsjö med vänner.
Depression. Ångest. Självvald isolering. Uppgivenhet. Sömnproblem. Koncentrationssvårigheter....
Ingen förstår mig. Ingen tror på mig. Ingen lyssnar på mig. 

Så ja, det var nog smärtan vi hade gemensamt. Vi hade olika åldrar,kön,utbildning,relationsstatus,boende och problem.

Men vi kunde förstå varandra.
Jag har blivit förstådd på ett sätt som jag inte trodde fanns.
Vi behövde inte förklara eller ursäkta oss, inte heller känna oss dumma eller själviska.

Vi är olika. Men det gick bra ändå.
Vi hade mer än smärta gemensamt. Mycket mer. Men mest negativa saker.
Gruppterapi är inte något som passar alla. Och det är okej.

Jag har lärt mig så otroligt mycket. Inte någon mätbar kunskap, utan en ny sida av mig själv.

Jag har dragit ner på tempot. Lugnt och fint.
Jag tar en extra sekund att se till att jag har koll på hela kroppen vid gång och resning.
Jag använder kuddar för att avlasta axlarna när jag sitter.
Men fler förändringar än så kan ni nog inte se.
För de största sitter i skallen.

Och den mentala träningen kan vara nog så jobbig.

Nu har vi 9 veckor tills vi har 2 dagars uppföljning. Sedan släpps vi helt.
Jag har en remiss ivägskickad och ett nytt recept att testa under dessa veckorna.
Och så mycket att tänka på att det är ett under att det får plats i huvudet.

Och vi i gruppen, vi har redan planerat att träffas i sommar.
Inom de här 9 veckorna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar