torsdag 6 november 2014

Hur hårt ska jag strypa dig?

Igår var jag på en introduktionskurs i feministisk självförsvar, och jag älskade det!
Jag är medveten om att det är fel ord att använda i sammanhanget men stå ut lite till,

Jag klarade mycket mer än jag trodde
Jag kände att jag lyckades
Jag kände mig lycklig
Jag blev peppad
Jag kände mig så stark

När man har vant sig vid att dagligen bråka med en kropp som orkar mycket mindre än av knoppen vill, så betyder sådana känslor så otroligt mycket!

Jag gick ut från tvåtimmarspasset med svetten droppande och världens leende på läpparna.

En del av min hjärna kan också ha tänkt "Kan ingen gå på mig nu innan jag glömmer hur jag försvarar mig?" vilket fick mig att skratta.

Jag är inte speciellt mörkrädd. Men jag går inte ute i mörkret så ofta.
Det är inte mörkret jag är rädd för, utan vad som kan finnas i det.
Men eftersom jag älskar att ta kvällspromenader så har jag gått ut, valt att gå i centrum med telefonen i handen utifall att.

Jag menar verkligen inte att jag blivit blind för farorna som kan finnas och jag menar inte att jag kommer vara oförsiktig.
Men det är skönt att ha den tryggheten i mig själv, att jag faktiskt vet hur jag ska försvara mig nu.

Jag vet hur jag slår tillbaka
Jag vet hur jag ska tänka
Jag vet vad jag har rätt att göra
Jag vet nu att jag faktiskt kan komma ur ett stryptag utan att bli ett knyte med panik

Och det älskar jag

Jag önskar att alla tjejer får möjlighet att gå en sådan kurs

Och jag önskar att det hade funnits möjlighet att gå den varje vecka! 

Att sedan kroppen hatar mig idag, det kan jag faktiskt stå ut med.
Det var värt det

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar