lördag 23 december 2017

Tankar om jul

I min familj så har vi alltid firat lillejul den 23e December med mammas släkt.
Alltid ätit varm, nygriljerad skinka med sås och potatis.
Risgrynsgröt (eller ris á la malta) med mandel och grötpris.
Paketleken.
Och lillejulstomten med vars ett paket till alla.

När jag var liten så var det paketet nästan alltid en bok, och syskonens samt kusinernas en leksak.
Jag älskade det bokpaketet!
Det var alltid en av de bästa sakerna med julen, för jag hade något nytt att läsa på kvällen innan julafton och som jag kunde ha med mig om vi åkte runt på julafton så jag kunde gå iväg med en anledning.

Lillejul var alltid mer avslappnad - medan julafton ofta kändes stressande för mig.

Lillejul var på ett ställe - och samma ställe som alltid var tryggt.
Med halva släkten, samma traditioner, samma mat och samma händelseförlopp.
Det var tryggt och säkert och planerat.

Julafton spenderades på mellan 2 och 5 ställen.
Födelsedagsfrukost på ett ställe.
Jullunch på ett annat.
Sedan eventuellt inom ett tredje på väg till det fjärde och på vägen hem det femte.
Mycket bilåkning, mycket folk, mycket ljud, alla vi kom till var olika långt fram i sitt julfirande så det var aldrig ett konkret händelseförlopp.
Julafton kändes mest som bilåkning och att titta på klockan så jag visste när vi skulle vidare.

Sedan på juldagen eller annandag jul så firade vi med pappas släkt och kalkonmiddag.
Ett ställe ( eller två om man räknar "hemma" de åren vi firade borta) , halva släkten, mycket ljud men lugnare och mer hanterbart.

Jag förstod aldrig varför vi var tvungna att träffa hela släkten den 24e och köra Skåne runt de varannatåren- och varför det alltid var vi som körde och inte alla som hade den tvångskänslan.
Vi träffade mammas sida den 23e och morgonen den 24e-
Vartannat år firade vi julafton hemma med morföräldrarna, och vartannat år iväg med pappas släkt-
och vi träffade pappas släkt den 25e.
För mig har det alltid känts viktigt att träffa alla under julhelgen - men julen för oss är tre dagar lång och jag har aldrig känt behovet av att träffa alla på samma dag om det betydde så mycket tid i bil.
De bästa jularna var de vi firade hemma med ett stopp på födelsedagsfrukost.
Då hade vi lång lunch, vi såg Kalle Anka, spelade paketleken, var ute och gick med hundarna, öppnade paket i två timmar, åt gröt och middag och tog det med ro - och de flesta år sov alla parter över så vi hade ingen stress alls att bli klara innan det blev mörkt och halt.

Nu planerar jag inte att skaffa barn så mina framtida jular kommer att vara hos mina föräldrar - eller syskon som har barn och familj- men ibland kan jag drömma hur jag hade planerat jularna OM jag hade en egen familj.

Lillejul som traditionellt. Med bok till mig och fantasibarn.
Julaftonsfrukostarna har slutat men om de kommer tillbaka så hade de varit med.
Annars hela julafton på samma ställe.
Långfrukost i pyjamas. Hundpromenad ute i snön. Varm choklad och lussebullar. Lång lunch. Kalle Anka och julgodis. Öppna julklappar tillsammans i lugn och ro, en i taget. Risgrynsgröt med mandel. Paketleken eller sällskapsspel. Julbordsmiddag. Tid för med promenader eller spel eller sitta och läsa/virka/sticka/pyssla framför öppen brasa.
Sedan sovmorgon och julbrunch innan man åker iväg till föräldrarna för att fixa för kalkonmiddag där.

Mer utspritt. Mer tid att andas. Mer tid för familjen. Mer tid att prata. Mer tid att njuta.
Mindre stress. Mindre måsten.


Jag får använda den här drömbilden mentalt och försöka hitta sätt att få lite återhämtningstid under våra jular. Alla är olika och alla vill olika. Jag råkar vara introvert och dessutom autistisk. Många andra i släkten är extroverter och fixar inte när det inte händer saker hela tiden.
Nu har vi en ny liten bebis i släkten i år och jag hoppas att framtida jular blir lugnare och att vi mervuxna kan lägga tid och energi på att göra julen för henne så magisk och underbar som jularna kändes när man var liten. Ha det som fokus istället.

Mindre stress.
Mer jul. Mer familj. Mer kärlek.

God jul till er alla!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar